När William kom till världen!
7 november:
En helt vanlig dag i vår förutom att jag hade gått 11 dagar över tiden och var trött på att vara gravid.
Veckan innan låg jag sjuk och nu hade F blivit sjuk så han var hemma från jobbet.
Vi vaknade runt kl 8 på morgonen och gick upp och ixade A för att hon skulle till dagis. Lämnade av henne och gick till ICA och handlade goda frallor:-) Gick hem och tittade på "På smällen". En bra film det där.
Under filmen började förvärkarna krypa på. Hade haft sådana i två veckors tid. Som en lätt mensvärk. Berättade för Fredrik men vi hoppades inte på något för bebien vill ju aldrig titta ut.
Under dagen blev det mer och mer så vi ringde till barnvakten J för att hon skulle komma och ta hand om Amelia. Hon bor ju så långt borta så det var bät att hon sov hos oss.
På kvällen vid 19-tiden började det gå över till värkar mer så då började vi bli mer och mer säkra på att det verkligen var en bebis där som ville kika ut:-)
När vi satt och tittade på "bonde söker fru" så var det 5 min mellan dom men inte så att jag inte kunde hantera dom. Ringde till förlossningen och dom sa att vi kunde komma på kontroll. Väntade ett tag och Fredriks mamma kom för att köra upp oss.
Vi åkte upp runt kl 22 och jag blev undersökt kl 23.
Hade då bara öppnat mig 2 cm och ctg visade inte så starka värkar. Hon frågade hur det var med första barnet och eftersom jag öppnade mig fort då ville hon ha kvar mig. Vi tog en promenad men det var så kallt ute så vi gick in igen och då fick vi ett rum.
Fredriks mamma åkte och handlade kycklingsallad och nyponsoppa till oss.
8 november:
Kl 1 så kände hon igen och då hade jag öppnat mig 5 cm så då viste vi defenitivt att det snart skulle bli bebis...:-)
Vi satte och i väntrummet och tittade på Tv och under tiden så hörde vi alla bebis skrika, åhh, vad vi längtade då.
Saknade Amelia så otroligt mycket så jag hade svårt att släppa henne.
Hehe, sen bytte jag om till dom där sexiga kläderna på förlossningen..
Kunde fortfarande hantera värkarna och personalen tyckte jag var helt otrolig för det syndes inte på mig att jag hade ont. Dom kom och sa flera ggr att jag var tvungen att säga till om bedövning för att dom inte kunde se om jag hade ont:-) Hehe, stark finne som man är då.
Kl 4 å var det svårare att hantera värkarna så jag ville gå in i rummet igen. Väl där inne bad jag om lustgas å va skönt det var. Jag kunde slumra till mellan värkarna. Jag blev helt borta av den. Snurrade och bedövade jättemycket. Kände mig helt full. Under tiden undersökte hon mig och jag hade öppnat mig helt nu:-)
Låg kvar där inne medan hon höll på med sprutorna som jag och William skulle få efter förlosnningen.
Då började det trycka på jättemycket så nu fick hon inte gå ut:-) hehe, ville inte bli lämnad där.
Hade lite svårt att bestämma mig hur jag ville föda så jag fick byta ställing hela tiden. hängde över sängen ett tag men det gjorde så ont i ryggen så jag ville lägga mig. Fick en handduk runt huvudet som skulle svakla och Fredrik stod på sidan och stöttade mig. Hehe, kunde inte vara lätt för honom för jag ville bra försvinna därifrån. Fick panik av krystvärkarna, precis som med Amelia. Var rädd för att spricka lika mycket också. Men det gick smidigare den här gången. Låg på sidan och krystade fram vår ögonsten medan Fredrik höll om mig och jag kramade så hårt att han fick ont, hehe.
William föddes den 8 november kl 4.45
Sprack inget som tur var.
Han hade navelsträngen ett varv runt halsen.
Vilket vackert barn. Precis lika perfekt som sin storasyster.
Den här förlossningen var mycket smidigare men eftervärkarna... Ajaja, va ont jag hade. fick ta två alvedoner och en ibumentin var 4 timme...... Amelia var väldens lyckligaste storasyster när hon kom och hälsade på på BB. Hon var så glad och det kändes så bra att få hålla om henne.
Min familj är mitt allt...
Klarat mig med lustga på båda fölossningarna också:-D
----Förlossningsberättelsen----
Vaknade den 8 februari runt 3 tiden av irriterande smärta i nedre delen av magen. Gjorde inte så ont men tillräckligt för att jag inte skulle kunna somna om. Låg i sängen och vred på mig resten av natten. Kl 8 väckte jag Fredrik och bad han gå och värma några handdukar att lägga på magen. Han fick springa fram och tillbaka med handdukarna för att dom svalnade rätt så snabbt. Skulle till BM kl 11 men orkade inte åka dit för att jag hade varit vaken hela natten så Fredrik fick gå och ringa till henne och säga att vi inte kommer. Hon sa att vi skulle ringa till förlossningen för hon tyckte att det var dags för lite smärtstillande. Ringde till förlossningen runt kl 13 men varken jag eller hon tyckte att det var läge för det än. Hade inte så ont, det var mest irriterande smärta, ville bara sova. Somnade på soffan tillslut, fick sova i ca 1 timme innan jag vaknade av ett magknip igen.
Tiden rann iväg och jag tillbringade min eftermiddag framför Tv:n. Vid 19 tiden tjatade Fredrik på att jag var tvungen att äta något så vi gick upp till centrum och köpte en varsin pizza och hyrde film. På vägen upp så blev värkarna kraftigare. Vi fick stanna till lite då och då för att vi skulle kunna ta oss hem igen.
När vi kom hem och satte på filmen så kom värkarna med 8 min mellanrum och för varje gång dom kom så pausade Fredrik i filmen för att jag inte skulle missa något. Efter att ha tittat klart på filmen och OC så började det göra fruktansvärt ont. För varje värk som kom blev jag stel som en pinne, kunde inte koncentrera mig på andningen. Runt 22 så låg jag på golvet och nästan grät. Fredrik ville att vi skulle ringa till förlossningen men jag vägrade. Ville inte åka dit i onödan.
Kl 23 så kom Fredrik och sa att han skulle ringa till förlossningen och säga att vi skulle komma upp dit.
Kl 23.30 kom vi till förlossningen och dom kopplade in en CTG-kurva och tittade värkarna. Fick ligga där i en halvtimme med den. Var jävligt jobbigt att ligga på rygg, ville bara upp och gå för att jag hade så ont. Runt 00 kom hon och tog bort CTG och tittade på värkarna. Det första hon sa var att jag inte skulle komma långt på dom där. Sen kände hon hur mycket jag hade öppnat mig.
Hon vände sig till mig och Fredrik och sa att hon hade goda nyheter. Jag hade öppnat mig 8 cm Så det var bara att gå på toa och byta om och fixa med lavemanget så skulle jag få byta rum. Var helt chokade för både jag och Fredrik trodde att vi skulle få åka hem igen. Vi hade ju inte ens ombyteskläder med oss eller kamera. Skakade som ett asplöv så Fredrik fick stoppa upp lavemanget. Tur att vi är så bekväma med varandra.
Bytte sedan rum och fick lustgas. Blev helt snurrig av den så dom drog ner styrkan.
Hjälpte jättebra i början men sen var den bara i vägen.
Runt 01 så hade jag öppnat mig 10 cm och jag började svettas som en Gnu. Rocken var helt blöt och Fredrik stod och baddade mig med en handduk. Tillslut slet jag av den från honom och virade runt den som en turban. Dom hissade upp ryggstödet på sängen så jag kunde stå på knä och hänga över den när det kom en värk. Halv två kom dom in och tog hål på hinnan så att vattnet gick. Kände smärtan gå upp i ryggen på en gång. Konstig känsla men samtidigt häftigt.
Blev så jävla bajsnödig efter ett tag och skrek att jag var tvungen att gå till toan men det var tydligen krystvärkarna som började. Fortsatte att skrika att jag ville gå till toan men dom ville inte förlösa ett barn i toaletten sa dom :-)
Sen var det dags för att krysta. Var jätterädd för det under hela graviditeten hade jag målat upp en bild om att det skulle göra fruktansvärt ont. Vågade inte krysta så jag höll emot krystvärkarna så dom sa åt Fredrik att ta lustgasen ifrån mig. Tillslut tog jag mig tillräckligt med mod till att krysta och efter tre ggr så var hon ute Mamma och pappas sessa. Hur häftig känsla som helst när hon kom ut. Efteråt så skulle moderkakan ut. Hade läst att det kunde göra ont. Fick akupunktur i magen innan jag krystade ut den. Kändes inte att den kom ut. Fick sy rätt så många stygn efteråt men fick bedövning så det knappt kändes.
Sen var det mys med familjen innan dom tvingade mig att gå och kissa. Fan vad det svedd i såren.
Men all smärta försvann när jag såg ängeln sen.
Amelia
9 feb 02.10
3608g och 51 cm lång.
